Veckans gästkrönikör: Björn Stjernberg ”Att våga lita på livet”

”Det finns bara två måsten i livet. Du måste välja, och du måste dö.”

Jag hajade till.

”Allt annat är resultat av de val du gör.”

Det var sen eftermiddag en gång i November, och jag befann mig i ett klassrum långt efter skoldagens slut. Mörkret hade fallit för ett antal timmar sedan. Vi satt tillsammans, en grupp vilsna själar och jag – icke desto mindre vilsen.

”Hur kan det komma sig, att så många mår så dåligt över så mycket, när livet egentligen inte är mer komplicerat än så?” fortsatte vår vägvisare.

Vi andra nickade sakta, och reflekterade över det som nyss hade sagts. I vanliga fall brukade alltid någon bryta tystnaden med egna reflektioner, och det särskilt när filosofiska resonemang var på tapeten. Men denna gång var spänningen i luften tätare. Nästan elektrisk. Jag sneglade åt vänster, och mötte en talande blick från en nära vän. Det som vår vägvisare var på spåren tycktes av någon anledning betydligt mer intressant än allt det som tidigare hade sagts runt bordet. Kanske var det också just därför som detta samtal tilläts hänga fritt i luften, invävt i en kontemplativ tystnad av oss andra.

”I våra liv möts vi ständigt av nya val. Det exakta utfallet av de val vi gör är ofta ovisst, och det är därför inte sällan som beslutsfattande kräver en beaktansvärd del av vår energi, av vår uppmärksamhet, och av vår inre styrka. Att göra val är inte alltid lätt – men det är något vi måste. Vilka val du väljer att göra är däremot helt upp till dig.”

Vår vägvisare stannade upp. Våra blickar talade sitt tydliga språk.

”Det som ofta tycks ske, enligt min uppfattning, är att vi misstar våra val för måsten. Vi kan också få oss själva att känna oss tvungna att agera på olika sätt och vis. Detta leder sällan till något gott. Vi tillåter oss själva att fastna i grubblerier över olika alternativ alltför länge, och lurar oss själva att gräset är grönare på andra sidan. Att inte låta rummet bli viktigare än tiden kräver medvetenhet.

Om livet vore en väg så skulle det inte tjäna någonting till att bli ståendes stilla mitt på vägen under längre stunder. Inte heller skulle det tjäna någonting till att blicka tillbaka längsmed den gångna vägen alltför ofta – i livet går det inte att vända om. Med detta sagt menar jag inte att val per definition ska göras lättvindigt, eller att vi alla ständigt ska springa fram längs livets väg, jagade av impulsiva beslut som vi fattat. Budskapet är snarare att när du väl har fattat ett beslut, så är det viktigt att våga lita på livet. Du är blott människa.

Livet har ju, som ni vet, den fantastiska egenheten att det inte är en ensam raksträcka – livets väg är full av krön, kurvor och vägskäl. Ständigt välkomnas vi av nya val, som leder oss framåt längs nya vägar. Det finns utvägar, bakvägar, omvägar och genvägar. Är det inte fantastiskt, så säg? I varje vaket ögonblick: ett oändligt antal möjligheter.

Och vem vet vad – eller vem – som korsar din väg bortom nästa krök?”

Tänk dej en strut karameller,

så är ditt liv,

dag efter dag.

Färgglada små bagateller,

njut dem med välbehag.

Lär dej att välja dom rätt, min vän.

Lär dej att ta det lekande lätt, min vän.

Tänk på när morgondan tyckes dej svår,

att idag var imorgon igår,

och det gick också.

–         Povel Ramel

 

Annonser