Veckans gästkrönikör: Sarah Larsson ”Jag är ledig igen till jul”

Med bara några dagar kvar till julafton börjar julkänslorna sakta vakna till liv hos mig, även om jag fortfarande inte kan förstå var december egentligen tog vägen. Var det inte precis nyss jag hämtade upp julpyntet från källaren? Var det inte precis nyss jag stod och grävde i kartonger efter adventsljusstakar och julgranskulor? Konstaterade att den stora julgranen inte fick plats i år heller och nöjde mig med en liten istället. Och var det inte precis nyss den nya kursen i skolan började? När det var flera veckor kvar till julen och jag hade all tid i världen?

Studentliv. Denna saliga blandning av hundratals känslor under en och samma dag, långa nätter av skrivande och frustration, evinnerliga powernaps för att överhuvudtaget fungera och där ”all tid i världen” är ett uttryck som inte existerar. Alla som pluggar eller har pluggat på högskolan vet att tiden knappt räcker till. Föreläsningar och tentor varvas med analyser, rapporter och inlämningsuppgifter, kurslitteratur som ska läsas och redovisningar som ska förberedas. Fritid är oftast ett minne av något man en gång brukade ha och städning är detsamma som att flytta röran till andra sidan rummet för att den inte ska synas på Instagrambilden. Lägg till stress, det ständiga löftet att ”imorgon ska jag börja” och dessutom helgjobb för att slippa ta studielån. Helgjobbet är förstås mitt eget val, antagligen för att jag är envis på gränsen till dum, men poängen att jag i princip aldrig är ledig. Ordet finns inte ens i min vokabulär. Sovmorgon är en myt som jag sedan länge slutat tro på, precis som en natt med åtta timmars sömn.

Det är därför jag blir så förvånad när jag sitter i soffan med kalendern uppslagen i knäet. Sidorna stirrar tomt tillbaka på mig och febrilt letar jag efter sakerna som jag måste ha missat. Tider att passa, föreläsningar att pallra mig upp till eller deadlines som kräver att jag slutar prokrastinera, men ingenting finns där. Dagarna är helt tomma och de är fem stycken. Fem lediga dagar.

Jag brukar alltid se fram emot julen. Musiken, filmerna, det årliga pepparkaksbaket, Kalle Anka på julafton, och just ledigheten. Och nu är den här. Det händer inte. Plötsligt vet jag inte hur man gör. Vad gör människor när de är lediga? Hur fungerar det? Okej, jag har fortfarande uppgifter som jag måste ta tag i eftersom högskolan inte har jullov, jag har både en krönika som ska knåpas ihop och ett manus som ska förlängas, men ändå. Fem lediga dagar är fullkomligt främmande. Jag behöver inte ens stressa med julklapparna eftersom de var färdiga redan en vecka innan jul, något som är minst lika ovanligt. Att jag dessutom lyckades hitta både en julklänning och en nyårsoutfit och därför inte behöver kasta ut halva garderoben på sängen i jakt på något att ha på mig gör att jag sparar ännu mer tid. Ändå har jag ingen aning om vad jag ska göra med den. Sova så länge jag vill, ligga i sängen halva dagen och strunta i att ställa klockan? Otänkbart. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast. I tonåren? För en sisådär nio år sedan innan jag började jobba och lediga helger blev så ovanliga att de lika gärna kunde vara en legend som det bara berättades om i sagor? Ändå finns den här nu. Min möjlighet att få disponera min tid precis som jag vill. Där jag kan varva pluggande och skrivande med julfilmer på teve, godis i mängder och pyjamas hela dagarna om jag så skulle vilja.

Jag brukar alltid se fram emot julen. Jag gör det i år också, och kanske lite extra just på grund av den där ledigheten. För att jag får tid att slappna av och bara vara, och för att jag får tid att umgås med människor jag älskar. Den kommer ju trots allt inte tillbaka, den där tiden, och vi måste njuta av den medan vi kan. Därför längtar jag lite extra till helgen som kommer. Till julstök i köket, dukade middagsbord och uppesittarkväll framför teven. Glada ansikten, ekande skratt och tända ljus i överflöd som skimrar ikapp med julgranen. Med ett arbetspass kvar på schemat, ett par julklappar kvar att slå in och en lägenhet kvar att städa ska jag hålla energin uppe ett litet tag till för sedan, sedan ska jag bara vara. I fem hela dagar.

Annonser