Tävlingsbidrag: Monika Chanovian ”Min tid är nu”

Jag avslutade det gamla året med att skriva några noveller. Jag inledde det nya året med att skicka in dem till en av våra kända veckotidningar. Inte ett ljud har jag hört.  Där kunde jag ha gett upp. Icke, sa Nicke. Kärringen är envis som synden. Jag fortsatte att skriva.

Med tanke på att jag är en vän av katter, hittade jag ett nytt tema. Det där med att skriva om en katt blev ett lyckat koncept. Inte för att jag blir en ny Gösta Knutsson, men katter som berättar verkar tilltala vissa tidningar. Jag fortsatte och skrev flera noveller.  Om både katter och vanliga enkla människor. Mest om gubbar och kärringar som har erfarenhet av livets vedermödor.

Du måste vara utrustad med tålamod när du ägnar dig åt skrivande. Det har jag förstått efter ett år som novellist. Min första novell om katten Zaga var klar i februari. I somras fick jag ett mail om att den skulle publiceras.  Nu är vi inne i december och äntligen är den publicerad.

Mitt mål vid nyårsskiftet var att få minst en novell publicerad i år. Den önskan är redan uppfylld. Jag har fått svar från tidningen att de är intresserade av fem noveller som jag skickade in första halvåret. Då kan det tilläggas att de säkert fick femton noveller årets första sex månader.

Ett annat ämne som tilltalar mig att skriva om är julen. I somras utlystes en novelltävling på temat Jul/vinter. Mitt i juli månad skrev jag novellen ”En magisk jul”.  I slutet av augusti kom ett mail om att jag var en av de utvalda till antologin. I slutet av oktober var boken klar. Vi som skrivit de 24 novellerna erbjöds att köpa loss egna exemplar. Därför har jag under en månads tid haft fullt upp med att kränga böcker till hugade köpare. Många av kollegorna på skolan där jag arbetar, har köpt böcker av mig.

Nu befinner vi oss i årets sista skälvande dagar. Adventstid är här och just nu finns inte så mycket tid över till att skriva noveller. Jag har fullt upp med att överleva den hektiska period när betygen ska sättas. Som lärare i samhällsorienterande ämnen har jag bortåt 500 betyg i mina ämnen, som ska vara klara runt Lucia. Visst finns det vissa dagar då jag önskar att jag vore slöjdlärare. Rena drömmen att slippa att rätta massa prov.  Den längtan brukar vara av snabbt övergående art. Jag har för länge sedan insett att jag inte är praktiskt lagd. Med andra ord skulle det minst sagt vara en katastrof att ha mig i en slöjdsal.

Något som har upptagit mina tankar detta år är varför det dröjt så länge med att börja skriva. Varför hann kärringen bli 62 bast innan skrivandet kom igång på allvar? Visst har det funnits berättelser i huvudet hela tiden men de har inte kommit på pränt förrän nu. Jag har dock en aning om varför det sker nu och inte för trettio år sedan. Jag var helt enkelt inte redo. Min tid var inte kommen.

Tro det eller ej men det är katten som är skuld till alltihop. Eller rättare sagt kattens ägare. Jag har nämligen varit kattvakt till katten jag skriver om. Kattens ägare har dessutom de senaste åren tipsat mig om böcker som hon tror att jag skulle gilla. Jag har till och med fått några i present. När jag läste de där böckerna upptäckte jag att de till viss del handlar om mig. Jag är den kvinnliga motsvarigheten till ”En man som heter Ove”. Eller en variant av Britt-Marie.  Inte rakt av kanske. Det finns dock vissa drag som jag väldigt tydligt känner igen.

Plötsligt en dag började jag skriva. Nu kan jag inte sluta. Det är svårt att kliva av en karusell som snurrar i hög fart. Jag vill inte kliva av. Jag har insett att min tid är nu. Jag tänker njuta av varenda minut. Till er som tvekar om att göra det ni alltid drömt om vill jag säga: Vänta inte tills ni blir 62 bast. Gör slag i saken vid första bästa tillfälle.

Gott Nytt År på er alla därute.

Annonser