Tävlingsbidrag: Monika Chanovian ”Små ögonblick av mirakel”

Lycka är obeskrivligt viktigt för oss människor och kan sägas vara meningen med våra liv. Det är något som lyser upp det mörka och negativa inom oss. Att känna sig lycklig kan vara när man får vardagen att gå ihop. Ändå finns det många som tror att lyckan är något vi finner i pengar och välstånd. Jag tror att vi upptäcker lyckan i oss själva genom att vara nöjda med vilka vi är. För att komma dit handlar det om vår egen vilja och utveckling. Jag vet att det handlar om känslor, som ibland kan vara svåra att beskriva. Det finns tillfällen när jag känt ett enormt välbehag över små enkla ting. Dessa små ögonblick av mirakel har förgyllt min vardag många gånger om. Jag ställde frågan till mig själv. Kan du beskriva någon speciell dag eller händelse som fått dig att känna vardaglig lycka? Jag drog mig till minnes mina känslor från en dag förra året då våren äntligen övergick i sommar.

Jag vaknade en morgon av ljudet från fågelkvitter. Svalorna hade även denna försommar byggt bon under tegelpannorna. De första äggen hade kläckts och ljudet av nykomlingarnas kvitter förgyllde min morgon. Mitt livs stora kärlek låg kvar och snusade så sött. Efter en natt på batterifabriken var det honom väl unt. Själv var jag glad och tacksam över att få vakna till en ny dag och utan värk i kroppen. Jag minns, att jag klev in i köket och öppnade köksfönstret. Den friska morgonluften sögs in i mitt lilla kök. Utanför blommade rhododendron för fullt. De violettfärgade blommorna bredde ut sig i den trånga rabatten. Borta vid cykelförrådet klättrade jasminbladen längs det trasiga staketet. Längst bort i hörnet av huset bredde murgrönan ut sig. Jag vet, att jag stod flera minuter och betraktade naturens små mirakel.

Kaffebryggaren puttrade och jag minns att mitt gamla kök fylldes av doften från nybryggt kaffe. På bordet stod min tallrik med havrekuddar, jordgubbar och mjölk. Det knastrade så härligt i mina tänder när jag tuggade. Snabbt svepte jag de första dropparna från kaffet. Jag minns att jag rusade in badrummet. Lät det ljumma vattnet blandas med schampot jag alltid köper. Doften av kokosnöt får mig att känna en otrolig känsla av välbehag.

Nyduschad stod jag i sovrummet och torkade av de sista vattendropparna. Jag drog den blommiga långklänningen över huvudet. Med varlig hand fördes den gula hårborsten genom håret och jag sminkade mig snabbt. Den gröna ögonskuggan och den svarta mascaran matchade varandra. De nyinköpta sandaletterna från Skoplejset stod i hallen. Jag hämtade väskan och mobilen och skyndade ut. Innergården var så vacker med alla blommor som tävlade om uppmärksamhet. Jag halvsprang genom valvet. Där stod soptunnorna och väntade på att bli tömda. Snart var jag ute på Bryggaregatan. Kullerstenen längs hela gatan blänkte efter nattens häftiga regn. De flesta gator är idag asfalterade. Ett av undantagen är gatorna i mitt kvarter Tjädern.

Jag stod otåligt och väntade vid trafikljuset. Äntligen grönt. Jag svängde åt vänster och det var i sista stund, som jag hann hoppa åt sidan när cyklisten från Fridhemsgatan flög förbi i hög fart. Snart närmade jag mig Pottaskekällan och lyssnade ivrigt efter den porlande Döderhultsbäcken. Stegen blev allt raskare och mellan träden såg jag skymten av Fredriksbergs herrgård. Jag fortsatte framåt och nådde snart Hjortberget. Denna tidiga morgon stod hästarna från Fagerekes ridskola och betade i det fuktiga gräset. Jag mindes plötsligt min far, den siste hästmannen. Hans kärlek till hästar var något som jag i denna stund kom så väl ihåg. Jag tittade hastigt på klockan och bestämde mig för att stanna till och smacka på de vackra hästarna. Ljudet från en traktor hördes nere från Döderhultsdalen. Jag ville stå och titta ut över landskapet. Bara stå i förundran över denna vackra försommardag i början av juni.

Doften av nyklippt gräs fick mig att nysa. Allergin sätter stopp för många utflykter i det gröna. Jag saknar ibland barndomens somrar då jag inte hade besvär. När jag och kamraterna slängde oss i gräset under glada rop. Det var då. Nu nyser jag så fort jag känner doften av det nyklippta gräset. Ändå älskar jag doften av nyklippt gräs. Jag närmade mig Norrby gård och såg de vita och violetta buskarna av syren breda ut sig. Hur många gånger har jag inte knipsat av en gren när jag befunnit mig på väg hem från arbetet i skolan. Snart var jag framme vid skylten som påminner mig och alla andra att Rödsleskolan närmar sig. Jag passerade övergångsstället och svängde upp på gångbanan. När jag promenerade där, passerade bussen som var på väg in till centrum. I dungen där skolbarnen brukar springa omkring såg jag ett gult hav av gullvivor. Jag lyssnade noga och hörde ljudet från en hackspett som satt i en något av de grönskande lövträden.. Så länge jag kan minnas har jag hört den där hackspetten varje försommar. Den här vägen har jag vandrat i nästan arton år. Jag visste att snart ska jag skymta skolbyggnaden bland det prunkande lövverket. Just då funderade jag mycket på hur det kommer att kännas när tiden på Rödsle är slut. Just då ville jag inte tänka på framtiden. Bara njuta av sommaren som äntligen var här. Att åter få uppleva små ögonblick av naturens mirakel. Vad mer kunde göra mig så lycklig i denna stund? Om det beror på åldern eller något annat vet jag inte. För att uppnå känslan av lycka har jag inget behov av ett lyxigt hus eller bil. Det duger gott med naturens grönska en sommardag i början av juni.

Annonser